Som en grupp [reptiler] är varken ” bra “eller ” dåligt”, men iare intressant och ovanligt, men av mindre betydelse. Om de alla skulle försvinna, skulle det inte göra stor skillnad på ett eller annat sätt “(Zim och Smith 1953, s. 9). Lyckligtvis kvarstår inte denna åsikt från Golden Guide-serien idag. de flesta har kommit att erkänna värdet av både reptiler och amfibier som en integrerad del av naturliga ekosystem och som heralds av miljökvalitet (Gibbons och Stangel 1999). Under de senaste åren, eftersom allmänhetens övergripande miljömedvetenhet har ökat, har farhågor kommit att inkludera intresse för det ekologiska tillståndet för reptil-och amfibiearter själva och deras livsmiljöer. Ökad medvetenhet kan bero på bättre utbildning om hot mot den biologiska mångfalden i allmänhet, och till reptiler och amfibier i synnerhet, och eventuellt även från en medfödd attraktion till dessa taxa (Kellert och Wilson 1993).
Ur många nonscientists perspektiv är de två ryggradsdjur klasser som omfattar reptiler och amfibier, kollektivt kallas herpetofauna, utbytbara. Till exempel, the Boy Scout merit badge pamflett för herpetology kallades helt enkelt Reptil Studie från 1926 till 1993 (Conant 1972, Gibbons 1993), och stora zoo (t ex, National Zoo i Washington, DC, Zoo Atlanta, och San Diego Zoo) endast använda namnet “reptil” för att referera till den anläggning som rymmer både groddjur och reptiler. Således är offentliga attityder om behovet av bevarande av reptiler troligen kopplade till oro över amfibiska nedgångar och deformiteter (Alford och Richards 1999, Johnson et al. 1999, sessionerna m.fl. 1999), som har varit föremål för många, väldokumenterade vetenskapliga studier.
Eftersom amfibier distribueras över hela världen, men herpetologer som dokumenterar amfibiska nedgångar är inte, det är svårt att exakt bedöma vilken del av amfibiska populationer upplever betydande nedgångar eller har redan försvunnit. Dessutom är sättet att fastställa en arts bevarandestatus en rigorös och tidsintensiv process, och därför kommer räkningar av “officiellt” erkända utrotningshotade och hotade arter sannolikt att kraftigt underskatta det faktiska antalet imperilerade arter (Tabell 1). Den globala amfibie nedgång problem, som det har kommit att bli känt, har samlat betydande uppmärksamhet inte bara bland forskare utan även i populära medier och i politiska kretsar